Orsaker till löparknä

Orsaksmekanismerna till löparknä är ofta både mekaniska och funktionella. Då det stora flertalet motionärer inte varierar sin löpning i alltför stor grad så kommer muskulaturen att anpassas efter detta. Ofta ser man en funktionell nedsättning i sätes- och höftmuskulaturen, vilket leder till en ökad belastning på aktiv muskulatur.

Man ser ofta funktionella benlängdsskillnader beroende på tex val av underlag. Anatomisk benlängdsskillnad är inte alls lika vanligt. Felställningar i underben och fotled kan även hittas som fynd.

Varför får man löparknä (biomekaniskt)?

Tractus Iliotibialis utgår från högt upp på utsida höft där den utgör en fortsättning av m Gluteus Maximus, m Gluteus Medius och m Tensor Fasciae Latae. Tractus Iliotibialis kan bli spänd om sätesmuskulaturen, m Gluteux Maximus, och höftmusklerna m Gluteus Medius och m Tensor Fascie Latae, blir långvarigt spända, med till följd ett ökad drag från där senan utgår.

När man springer, går i trappor eller gör knäböj så rör sig knäleden. Den stora senan Tractus Iliotibialis glider då fram och tillbaka över den yttre delen av lårbenet och kan orsaka en irritation av underliggande vävnad. Detta ökade drag medför ett tryck på underliggande vävnad, vilket i sin tur kan skapa en irritation i och förtjockning av tractusbandet när det rör sig över laterala femurkondylen, med till följd att man kan få en  inflammation i slemsäcken som skyddar mot för mycket friktion mellan tractusbandet och lårbenets laterala femurkondyl. Inflammation i själva slemsäcken är däremot inte vanligt.

Andra mekaniska orsaksmekanismer kan vara inskränkt rörlighet i rygg och höftleder, hjulbenthet, för kraftig pronation i talocruralleden (“foten”), uttänjda FTA-ligament efter tidigare fotledsstukningar (vanligt bland orienterare).

Funktionella orsaker till löparknä

Långdistanslöpare har ofta funktionella begränsningar i bål och höft, framförallt de som inte tränar någon alternativ träning såsom core, cross-fit eller styrketräning med fria vikter. Detta medför att samarbetet och funktionen i vissa muskelgrupper försämras, vilket leder till en minskad uthållighet, och ökad stelhet, vilket i sin tur skapar förutsättningar för skador som löparknä, trochanterit, benhinneinflammation mm. Träning på bana där man springer samma varv hela tiden har visat sig kunna ge löparknä. Likaså löpning i nedförsbacke.

Orienterare däremot får genom sin träning i obanad terräng, OBT, mycket gratis bålstabilitetsträning, och räknas ofta som den grupp av löpare som har bäst bålstabilitet. Trots detta kan det finnas funktionella brister mellan den centrala zonen, core-muskulturen, och den nedre zonen, säte och höftmuskulatur.

Vi finns på NAPRALOGICA, Upplandsgatan 61, T-bana Odenplan i Stockholm, samt Läkarhuset pl3, Kungsgatan 43 i Uppsala.

Svenska Naprapatförbundet och Svensk Förening för Fysisk aktivitet

<< löparknä